karincollin

tillbaka i skolan.
det var två månader sen sist och jag går fan vilse på vägen till matsalen.
saknar tian och patienterna.

har iaf precis provat min studentmössa och det kändes helsjukt!
igår provade jag balklänningen med och det käns att det börjar brännas nu.

---

nu är det sommar.
jag bryr mig inte om att det är april, det är sommar.
kan man ligga ute i bikini och svettas -då är det sommar.
om man sliter hela dan med att odla en gräsmatta -då är det sommar.
om man åker och köper glass, smiter till stugan och badar näck och åker ut med båten och fiskar -då är det sommar!

och nu ska ni få höra.
johan tvingade mig att övningsköra till stugan.
bara han kan lyckas med något liknande.

inatt låg jag vaken och hade ångest.
tillslut väckte jag johan, grät, blev pussad på och somnade om.
jag är inte ett dugg förvånad över att konsumtionen av antidepressiva och sömntabletter ökar.
pressen trycker ner en i skosulorna tills man är en obefintlig liten fjärt och man undrar om det egentligen inte är bättre att ligga kvar i sängen på morgonen.

nu kommer ett stort MEN
solen lyser på lilla mig och värmer min nakna hud.
i dess strålar kan jag ladda mina batterier och älska hela världen.

det är ju jävligt tråkigt att blogga faktiskt=)


idag är det näst sista dan på min praktik.
köpte en fin blomgrupp som jag ställt i fikarummet så att de inte ska glömma mig i första taget!

trivs här, vill inte tillbaka till skolan.

senaste dagarna har jag haft lite ångest.
jag är samtidigt glad i kroppen nu när våren kommer, men det blir ju så himla mkt man vill göra då!
jag hinner inte med allt jag vill och då blir jag stressad.
vilket jävla I-landsproblem.
men det är inte bara det.
nu till veckan kommer skolarbete och planering inför studenten.
plus att johan och jag ska ha fest sista april och jag försöker hinna med att träna.
och vara lite lagom mkt hemmafru.
och så är man inte direkt rik när man flyttat hemifrån har jag märkt.
och så har vi bytt preventivmetod.
bara det!

herregud vad det är synd om mig.
i slutet på maj drar jag och brudarna till turkiet liksom=)

det bästa livet kan ge har jag iaf och det är den underbaraste familjen och johan kvick=)

snart ett år med johan, sanslöst.
sambolivet går precis så bra som jag trodde, love it!

vi är sambos.
hur sjukt är inte det?


nu ska jag springa,
sen laga mat,
sen kommer johan hem,
sen ska vi vara barnvakt