karincollin

så JÄVLA LESS.
sitter och lyssnar på ledsamma gräl. igen. skrik hellre och var förbannad, det skulle inte göra hälften så ont.
jag hatar det. tänk efter för fan, det är inte så jättekul att lyssna på.

jag är sjuk, jättesjuk dessutom.
det var nog inte dammkossornas fel ändå.
åkte ju och kikade på happy feet med lisa igår, för jag trodde jag var tillräckligt pigg. efter panikshopping och glass på skutan med sys och hoppla begav vi oss till folkan.

när vi satt och kollade på föreställningen kände jag att jag började få feber och det är mer än illa när det gäller mig.
när jag får feber så får jag verkligen feber, jag vet inte vad som är varmt och kallt eller upp och ner liksom.
när det var slut runt nio gick jag mot skutan igen för att vänta på buss/skjuts.
det regnade, jag var blöt, mina sjukt snygga men ack så dålig-kvalla-jag-vet-skor läckte in så jag var blöt om fötterna med.
anlände till skutan och beställde te. frös som ett as och kände att jag började få dunderhuvudvärk.
ville inte vänta på bussen så jag ringde mor min som kom på en halvtimme typ.
den halvtimmen fick jag tröst av underbara systern och krille.
jag hjärtar er.
när mamma kom var jag typ borta och slocknade direkt när jag satte mig i bilen.
sen var vi hemma och sen vaknade jag imorse med kläderna på i sängen.

en liten tycksyndommmig-historia sådär.
man har tid för såna inlägg när man sitter hemma och är sjuk.
"det slår aldrig fel, man blir alltid sjuk efter en mara"
citerat madde persson som vi sprang på i stan.
och apropå dans så är boogartbiljetten MIN:D
mitt ljus i den sjuka tillvaron. (haha)

nu har han somnat verkar det som. huset är tyst.
idag kommer min tid att gå till sånt man gör när man är sjuk, typ äta glass och kolla på film.