karincollin

jag har alltid sagt att det här är ett snällt hus, jag var så glad för det.
sen började jag såklart "känna saker" eftersom jag tror på massa skit och inbillar mig till 1000 ungefär jämt.
får för mig att ngn kollar på mig när jag ska sova tex.
och delen ute, där kontoren och hannas rum ligger, DÄR. där det är loge och inte rustat.
känns som att ngn flåsar mig i nacken när jag går där. hahaaaa jag är så körd.
iaf. det är DÄR som detta "spökande" ägde rum. jag är INTE förvånad^^
hanna och honken skulle sova, hanna har ju sitt sovrum där ute. de låg och kollade på ngn film och så hör dom båda två hasande steg utanför. som när pappa inte har tagit på sig skorna riktigt ungefär, fast långsammare, som hanna beskrev det.
honken fick för sig att ngn skulle stälja bilen eller så, så han ryckte upp dörren och trodde han skulle haffa nån, men det var ingen där. det var mitt i natten och bara dom två var vakna.
kvällen efter kollade hanna och jag på medium och morgonen efter det när jag skulle upp till skolan låg hon och snarkade inne på soffan av ngn anledning haha. hon vågar inte sova ute sjäääälv.
men det ÄR ju faktiskt ett gammalt hus dethär oxå, ska bli spännande att se hur det är att bo i ett nybyggt hus sen. fast om det är ngt kvar efter människor så borde ju de vara länkade till platsen. shit, jag låter som ett freak.

men detta får mig oooosööökt att tänka på förr i huset som brann ner, där är jag övertygad om att det spökade.
på vissa ställen i huset, tex utan för mitt sovrum och i ett hörn i vardagsrummet tyckte jag alltid att det var nånting.
(jag vet, jag känner på mig och tycker och tycker och får för mig osv;)
MEN på nätterna var det ngn som inte tillhörde vår familj som knappade på tangentbordet vid datorn.
jag hörde det en natt och sa inget till ngn, några dagar senare berättade syrran på morgonen att hon hört ngn vid tangentbordet på natten och trodde det var brorsan, men när hon kollade var ingen där.
strange.
sen lät det alltid som att ngn gick på övervåningen där, men det var ju ett väldigt gammalt hus trots allt.
fast jag tror ju förstås att ngn gick där haha.

jag hade bara tänkt skriva pyttelite om hanna och honkens grej, men det vart mer spökande än så.
nu tänkte jag precis avsluta, men då kom jag på en till sak, som jag får tårar i ögonen av nu när jag tänker på det.
det är skitmysko, när jag tänker på såna saker, eller pratar om det så får jag tårar i ögonen!
iaf, det jag skulle komma till var att i somras när jag var hos min dåvarande kille så kollade vi på film.
båda somnade och helt plötsligt vaknade jag och kände att ngt elakt hade väckt mig. det kändes verkligen som att allt runt om mig var elakt, jag fick världens hjärtklappning och panik och kutade runt för att hitta en snäll plats, tillslut sprang jag upp till hans sovrum och la mig på sängen haha. usch.

sitter ute på kontoret nu och skriver, det är mörkt ute och snart måste jag gå in, geeeenom den delen som inte är renoverad. jag funderar allvarligt på att ringa mamma och säga att jag behöver hjälp med skolarbetet så jag kan gå med henne in sen.

jag har varit väldigt mörkrädd sen jag var liten, dock bara innomhus. eller mest innomhus iaf.
jag minns att jag alltid hoppade upp i sängen från nån meter, ifall ngn var under. eller ngt. brorsans fel eftersom han och jag kollade på skräckserier när jag var jättelitem, jag minns att i ett program blev en tjej nerdragen under sin säng.
drömde rätt mkt mardrömmar oxå. en om en grävling som jagade mig. och en om en tecknad tjur som oxå jagade mig. och om dinosarier. och om familjen och jag under vattnet.
och så vågade jag inte gå och lägga mig på kvällarna för jag var rädd för att gå i sömnen och ta livet av mig, eller att det skulle börja brinna i huset på natten. well, det har jag ju testat nu och det gick ju skapligt.
tagit livet av mig har jag inte testat och har inga planer på det heller.
konstigt att jag inte gått under med alla mina rädslor HAHA.

nu kom jag på ÄNNU en sak i gamla huset.
en väninna till mamma var på besök och när de satt och fikade så pratade mamma med henne, men hon var distraherad och kollade hela tiden upp över mammas axel.
efter ett tag säger hon
-men märkte du inte gubben som var här? jag trodde han väntade på att du skulle prata klart, men sen gick han.
mamma hade inte sett ngn och kvinnan börjar beskriva honom.
det lilla roliga i den här berättelsen är att hon beskriver gubben som bodde i huset innan oss, som är DÖD.
nu har jag tårar i ögonen igen.
och (hehe) min mage lät och jag fick panik och trodde det var ngn/ngt annat som gjorde ljud ifrån sig.
som sagt: jag är körd.
en annan rolig sak är att jag ääälskar skräck och kollar så ofta som möjligt på läskiga filmer. hahahaha

nog om detta.
sov gott om ni kan
MOAHAHAHHAHAHHAHAHHHAHAHHAAHAHHA