karincollin

snälla, hitta en lösning nu.
jag lånar gärna ut ibland, men jag är inte villig att dela.

för mig tog det fem månader, låt det bli lättare för dig.
tiden läker faktiskt alla sår, även om det inte känns så till en början.
jag känner igen det så himla väl, beteendet och smärtan i blicken, de få gånger jag mött den.
jag har varit där själv OCH jag tog mig därifrån fast det kändes som om vägen skulle ta slut där.

den fortsatte dock och jag hamnade på min rätta plats.
därför vet jag hur underbart det du försöker lämna bakom dig är och därför hoppas jag att du kan släppa taget så att du inte behöver mista det.

som sagt har jag hamnat på min rätta plats och den är jag rädd om, men det betyder inte att jag är ovillig att låna ut en del av den ibland.
det finaste man har måste man ju dela med sig av, annars ser man tillslut inte hur vackert det är.. :)

det är frivilligt att läsa min blogg och därför skriver jag som jag vill, om du känner dig träffad så hoppas jag att du inte tar illa upp.

kanske borde vi tagit det lugnare, för din skull och våran, men jag tror inte på att bromsa när det rullar av sig själv och nu tänker jag kämpa för det här.

och vad är grejen med att man måste hata en människa i den rollen??!
jag har inga åsikter om människor jag inte känner och där finns inga undantag förutom när det gäller typ övergrepp på oskyldiga små barn.

på samma sätt som det kanske var dumt att inte bromsa kanske det var dumt att skriva det här blogginlägget, men jag har inte för vana att tveka, så varför börja nu?
som sagt, vi har ingen anledning till att hata varandra och jag flaggar med en fet jävla vit flagga.