karincollin

för exakt ett år sen inatt, runt den här tiden vaknade jag av att det small och sprakade och luktade rök.
sen följde den värsta natten och de värsta veckorna i mitt liv.
hela året var tungt egentligen.
vårt hus, farmor och farfars hus, vårt stall, vår lagård och loge brann ner natten mellan 8e och 9e maj förra året.

tänkte att det kunde bli svårt att somna inatt så jag försäkrade mig om att johan kunde sova med mig inatt och det gjorde han såklart.
vi köpte godis på öb för 100 spänn och tröståt som fan.
trodde dock inte att det skulle bli såhär påtagligt.

det har varit så mkt brand nu på slutet, folk som pratat om att deras hus varit nära på att brinna upp, brandbilar som åkt förbi med allt påslaget, vi har kollat igenom listorna på det vi förlorade för att hitta en present åt syrran och som grädden på moset har vi haft kapitlet om kriser i psykologin, med brand som exempel på traumatiska kriser.
behöver jag säga att jag skrev 7 sidor på avslutande provet imorse?

utöver allt detta så har det varit så mkt för mig nu, med skola och projekt och jobbsökande.
har sovit jättelite och drömt om bränder.
en natt brann huset ner tre gånger.
tror detta gör att jag hanterar just den här natten ännu sämre.
väntar på att mamma ska komma hem från spanien nu, hon borde komma snart.
funderar på att gå bort till älvsbyhuset, där det andra brann ner, är lite nyfiken på känslan.
har en slags panikkänsla i magen, som om jag väntar på att branden ska starta nu.
tror det går bättre bara de här timmarna går över, när det var som mest action där borta.

jag skriver inte det här för att få medlidande, jag ville bara skriva av mig lite.